Det är något speciellt med deckare. Det är sällan deckarna som som ger mig mina allra bästa läsupplevelser eller som jag återkommer till gång efter gång. Men det finns tillfällen när det är deckare som jag vill läsa, inte något annat.

Kanske beror det på spänningen eller att det ofta finns en viss förutsägbarhet i dramatiken. Men underskatta inte samtidsskildringen eller samhällskritiken i en bra deckare. Och det finns ett antal deckarförfattare som använder ett underbart språk.

Så här kommer några tips på bra deckarförfattare, jag börjar med dem vars efternamn börjar på A:

Allra bäst i gruppen

Rennie Airth har skrivit tre deckare om kriminalkommissarie John Madden. Böckerna spänner under en ganska lång tidsperiod på ungefär tjugo år och det är miljöbeskrivningarna från ett svunnet England som är halva behållningen. Titlarna heter ”Den mörka floden”, ”Blodröd våg” och ”Vinterdöd”. Bäst är den första delen, den är riktigt, riktigt bra.

Louise Anderson har skrivit ”Förnimmelse av död”, en spännande deckare om advokaten Erin Paterson och den utspelar sig i Glasgow.

Pålitliga nordiska författare

Danske Jussi Adler-Olsen har publicerat en rad, i mitt tycke, lite ovanliga deckare. Alla är bra, men jag rekommenderar att läsa dem i ordningsföljd. ”Kvinnan i rummet” är första delen i serien om avdelning Q.

Mats Ahlstedt är en deckarförfattare, som jag tycker mycket om. Kanske för att handlingen ofta utspelar sig i Göteborg med omnejd. ”Dockmakarens dotter” är ett spännande smakprov.

Karin Alfredsson deckare gillar jag eftersom hennes huvudperson, läkaren Ellen Elg, är en sådan modig och stridbar kvinna. Alfredsson väver in angelägna frågor om kvinnors liv i sina deckare. Boken ”Klockan 21.37” berör till exempel abortfrågan.

”Fjärilseffekten” är en mycket läsvärd bok av Karin Alvtegen. Det är också hennes fyra deckare: ”Skuld”, ”Skam”, ”Saknad” och ”Svek”. Otäcka och tankeväckande böcker.

Många svenska deckare utspelar sig i Stockholm, Göteborg eller Skåne. Men Kristina Appelqvists böcker har en helt annan utgångspunkt, Skövde. Serien ”Den svarta löparen”, ”Den som törstar”, ”Liv i överflöd” och ”De blå damerna” handlar om rektor Emma Lundgren. Bra allihop, men läs dem gärna i ordning. Lite av en modern Maria Lang, tycker jag som verkligen gillar Maria Lang. Appelqvist har nyligen utkommit med ”Minns mig som en ängel”, med en ny huvudperson och den är minst lika bra som hennes tidigare.

Nostalgitripp

Och så två riktigt gamla tips, Jeffrey Archer och Evelyn Anthony. Jeffrey Archers tidigare utgivning, ”Till varje pris”, ”Det stora spelet” och ”Attentat mot Vita huset” skildrar ingående politiska maktkamper under 70- och 80-talen.   

Spionromaner är inte vad de har varit – av naturliga skäl. Men den som vill drömma sig tillbaka i tiden när ond kommunism fanns i öst och god kapitalism i väst har behållning av Evelyn Anthonys rika produktion. Nej, det är inte världens bästa litteratur och de tidiga böckerna är bättre än de senare, till exempel ”Tamarindträdet”, ”Farligt möte i Florens”, ”Den persiska fällan” och ”Silverfalken”. En gång i tiden satte den unga bokmalen väckarklockan en timma tidigare på morgonen för att hinna läsa några kapitel i spionthrillern innan jobbet.